• 177,189 / 1,366,142
  • 73 / 7,652
  • 874 / 54,890

Livet upp och ner - min första kneesuspension

Det var i februari 2005 och det var dags för min tredje suspension. Jag hade tidigare hängt två suicide, båda med sex krokar, men det var länge sedan nu. Jag hade haft arton månaders paus för graviditet och amning. Nu var det vintermodfest i Göteborg och jag hade bestämt mig för att prova en kneesuspension. Eftersom vi hade vår nio månader gamla son med oss så var det meningen att jag och min man bena skulle turas om att hänga, jobba och ta hand om lillkillen. Mina två första suspensions var visserligen tuffa att komma upp i, men krokningen till dom var inte speciellt jobbiga. Trots det var jag nu duktigt nervös. Dels eftersom det var så länge sedan jag hängde senast och dels för att vår son var med. Jag var nervös för att det inte skulle fungera med barnvakten och att han skulle börja skrika när jag var uppe i luften. Mest av allt var jag dock nervös eftersom jag några månader tidigare kört en pull som det rent ut sagt var ett helvete att kroka till. De två krokarna till pullen var värre än de tolv suspensionkrokarna jag tidigare satt. Det var precis som om kroppen mindes smärtan från förlossningen och reagerade utifrån det. Nu var jag rädd att detta skulle upprepas. Väl framme på modfest så fick vi börja med att ställa i ordning lokalen och sätta upp krokar i taket till suspensionriggningen. Det kom fler och fler människor och efter en stund så var det riktigt många trevliga människor på plats, och jag började känna mig lite lugnare. Jag kan bli riktigt peppad av att se andra hänga, men jag kan också känna mig avskräckt om någon har en riktigt jobbig suspension. Dessutom blir jag trött av att jobba med allt kring en suspension (krokning, riggning, after care etc). På grund av detta hade jag bestämt mig för att jag skulle hänga först och därför var det snart dags för mig att krokas. Jag lade mig på britsen och [Bena och muffe vulnuz började förberedelserna. De tvättade mig med Techni Care och märkte upp för krokarna, sex stycken tre mm krokar, tre i varje knä. Så var det då dags att sätta dom och Bena frågade om jag var redo, det var jag inte utan jag fick ligga och slappna av en stund innan det kändes ok. För mig är det viktigt att andas riktigt och komma till en punkt då jag är så avslappnad att det känns som om jag ska sjunka genom britsen, först då är det dags att sätta krokarna. Innan dess blir smärtan oändligt mycket större och jag blir rosenrasande på den som försöker stressa mig. När jag äntligen var redo Bena mig att ta ett djupt andetag, hålla andan och när jag andades ut så krokade de. Kanyl och krok i ett svep, snabbt och lätt. För dem i alla fall, men fy fan vad det gjorde ont på mig. Knäna skakade och jag ville sparka förövarna i magen där de stod bredvid mig. Detta var någonting helt annat än mina suicidekrokningar. Det gjorde riktigt jävla superont. Men jag ville ju upp så det var bara att hålla god min och sätta resten av krokarna. Jag fick dock pausa lite mellan varje omgång och hålla min vän Ulrika hårt i handen, det var en riktig pärs innan alla var satta. Efter lite vila, gosande med sonen och nödvändigt kaloriintag så la jag mig på rygg och Bena riggade mig. Det drog och slet i huden, det kändes inte alls bra, men jag ville ändå fortsätta. Så var det då dags på allvar och repet drogs långsamt uppåt, dock snabbare än vad jag ville. Går det långsamt så hinner man ju vänja sig vid smärtan medan huden tänjs och bindväven lossnar. Hissar man snabbare så blir smärtan snabb och väldigt intensiv, men den släpper ju till viss del när man kommer upp. Jag ville alltså att det skulle gå långsamt och skällde på stackars Bena som skötte repet. Långsamt, långsamt lyfte mina ben från marken och jag kände att även rumpan började lyfta. Det var tufft och kroppen kändes tung så jag fick hjälp av MrJaxon att lyfta överkroppen. Bena hissade benen och MrJaxon släppte långsamt ner min överkropp tills jag hängde utan hjälp av något annat än krokarna. Det var fantastiskt att hänga där ensam upp och ner och jag vågade mig på att gunga lite, då släppte smärtan nästan helt och endorfinerna började kicka. Jag kände mig stenhög och kunde inte sluta skratta, det var en helt fantastisk upplevelse. Att hänga upp och ner var en helt annan upplevelse än att hänga rakt. Jag gungade och gungade, det stod människor runt omkring mig och deras ansikten flimrade suddiga förbi. I efterhand minns jag bara en suddig massa av glada människor. Jag gungade ända tills jag blev illamående (det bör kanske tilläggas att jag lätt blir åksjuk), då fick jag hänga still en stund och passade på att försöka dricka. Att dricka upp och ner är en intressant upplevelse och det första jag gjorde var att hälla läsken åt fel håll.
När man hänger still efter att ha gungat så upplever jag alltid att smärtan gör sig påmind och därför ville jag också snabbt komma igång och röra på mig igen. Jag gungade alltså en stund till innan jag kände mig färdig och det var dags att komma ner på marken igen. Sakta firades jag ner och fick även nu hjälp med överkroppen innan jag låg ner på golvet.
Det går inte att förklara hur det kändes i knäna när repen slackade och krokarna slutade dra. De kändes lealösa, tomma och ömma och återigen gjorde sig smärtan påmind. Att ta ut krokarna gjorde inte särskilt ont och det kom inte särskilt mycket blod, men det var precis som om jag varit bedövad och att bedövningen plötsligt släppte när jag kom ner på golvet igen. Smärtan var otroligt intensiv. Jag har ingen uppfattning om hur länge jag egentligen hängde, det kändes som en mycket kort stund och samtidigt som om jag hade svävat däruppe i all evighet. De som var med säger dock att jag var uppe i ungefär tjugo minuter. När jag kom ner kände jag mig förvirrad och fortfarande kickad. Jag skrattade och hade ont på samma gång och det kändes mycket märkligt att vara på "rätt håll igen". Efter att ha blivit tvättad och omplåstrad så fick jag ligga kvar en stund och lugna ner mig innan jag, på mycket stela ben, gick för att leta redan på min son. Trots all nervositet och smärta så var min först kneesuspension en fantastisk upplevelse och jag tror att jag skrattade resten av den dagen. Förutom bena, muffe vulnuz och MrJaxon som hjälpte mig med allt det praktiska kring hängningen så vill jag även tacka pigeon för barnvaktning och Ulrika för en massa peppning och hård handhållning medan krokarna kom på plats.

Details

submitted by: Anonymous
on: 23 Jan. 2007
in Ritual

Use this link to share:


Artist: Concrete+Jungle+Tribe
Studio: +
Location: G%F6teborg+Sweden

Comments (0)

add a comment

There are no comments for this entry

Back to Top