• 177,265 / 1,368,283
  • 84 / 7,763
  • 874 / 54,892

Superwoman - my first suspension

Träffade Iam:Bena då vi hamnade i samma grupp på halkkörningen, och vi kom att tala om bodymods och om att vara moddad och förälder. Fick hans kontaktuppgifter och Iam-namn. Så klickklick på datan och jag såg att det skulle vara en suspensionträff i Malmö arrangerad av CJT bara två veckor senare. Det verkade spännande och jag började läsa mer och titta på lite bilder och så. Kontaktade Bena några dagar senare och talade om att jag ville hänga.

Så den 14/4 var det dags. Dagen för min suspension är här. Har gått hela veckan som på moln, har känt mig hög över det faktum att jag beslutat mig för att göra detta. Jag känner mig övertygad om att det kommer att bli så jävla häftigt. Känner ett inre lugn, som förmodligen bottnar i att upplevelsen kommer att vara helt annorlunda något jag tidigare upplevt. Jag ser till att äta ordentlig frukost. Kommer på att jag inte har några shorts att ha på mig då jag hänger. Får lite panik. Ringer Erik och beklagar mig. Han lugnar mig med att vi kommer att hinna åka och köpa shorts innan det är dags att vara där. Erik kommer och hämtar mig en stund innan 15. Vi kör iväg och letar shorts. Frågar efter riktigt korta shorts på H&M, får ett fnys och "Nej det har vi inte" till svar som om jag borde veta att korta shorts är sooo last year. Blir en aning frustrerad och börjar känna mig irriterad och varm. Vill bara hitta ett par shorts så vi kan ta oss till Folkets park. Provar killshorts i barnstorlek på Stadium, de passar nästan så de får det bli.

Vi kommer till Barnens scen lite över 15 och kollar in schemat över dagens hängningar. Sätter oss och kollar in när 2 olika crew jobbar parallellt med att kroka och ge eftervård. Tar in atmosfären och lokalen. Känner mig för fokuserad inåt för att klara interagera med de andra personerna där. Hälsar på Bena och småsnackar lite. Evil_lina kommer och visar mig mina krokar. Sen åker jag och Erik iväg för att äta. Det blir sushi, för det brukar kännas lätt i magen. Återvänder till Folkets park lite innan 17, jag är schemalagd till kl 18. Bena berättar att det kommer att vara öppet för publik mellan 17-19. Jag har gått med på att krokas och hänga inför publik, så det rör mig inte. Jag är övertygad om att jag inte kommer att bry mig om omgivningen alls när jag hänger, något som senare kommer att visa sig stämma. Känner mig lugn och lite sömnig.

Tiden går fort och det blir min tur. Mitt crew drar fram ett bord framför publiken och jag får lägga mig på plats. Jag blir tvättad och Bena markerar var krokarna ska sitta. Det blir dags för första paret krokar. Jag har sagt att jag vill att 2 krokar mig samtidigt till en början, så Bena och Evil_Lina sätter igång. Försöker med Eriks hjälp att fokusera på andningen, tar ett djupt andetag, håller det och på utandningen sticker de igenom första paret. Jag känner hur kanylen tränger igenom huden, det är en brännande men snabbt övergående smärta. Tar en pyttepaus och talar om att jag är redo för nästa par. Det är snabbt över, jag blir snabbt bedövad men kroppen börjar här av chocken över vad den utsätts för okontrollerat att skaka. Jag kan inte styra det, vilket är otroligt frustrerande (kontrollfreak som jag är). Dessutom sticker sig Evil_Lina på kanylen och går ifrån för omplåstring. Jag har nu 4 krokar i ryggen och fortsätter skaka... Försöker yogaandas med Erik som coach, vilket inte har så stor framgång. För att skynda på krokningen lite frågar Bena om det är ok att 3 sticker samtidigt. Eftersom jag skakar så, och det inte verkar vilja avta, så säger jag ja till det, det är bara att köra. 7 krokar satta. Här går det fort. Snart 10 och sen sista paret krokar, i baksidan av låren. Med 12 krokar i min häftigt skakande kropp, reser jag mig upp "to walk it off". Jag går omkring i kanske 20 minuter tills skakningarna upphör och jag känner mig helt lugn och harmonisk.

Släpper fokus från krokningen och mobiliserar allt på det som ska komma, dvs nästa moment – upphissningen. Bena har riggat klart och frågar om jag är redo, men jag ber om 2 minuter till så att jag är helt säker på att jag är fri från skakningarna. Sen går jag fram till bordet och riggen, lägger mig som den smidiga säl jag är . Schaklarna skruvas fast i krokarnas öglor och repet är trätt igenom. Längden på repet räcker tydligen inte riktigt till, utan Bena får skarva med några extra karbinhakar. Detta efter att de 2 ggr har försökt omfördela repet för att få det att räcka till och jag är redan uttänjd en bra bit och det känns att det spänner. Krokarna i korsryggen är inte nådiga... Det är en ovan men spännande och inte alls outhärdlig känsla att känna huden sträckas ut. Jag är hela tiden medveten om krokarna eftersom jag här har lite svårt att slappna av, mycket pga att jag har skakkänningar igen. Jag vill inte att de ska sätta igång som tidigare. Försöker med andningen och lyckas slappna av mellan varven. Ber om att få bli upphissad. Gör detta i tre etapper med korta pauser emellan, sen är jag uppe.

Bordet dras bort och jag flyger! Till en början går jag inåt, fokuserar på andningen och på att slappna av och låta krokarna bära tyngden utan att kämpa emot. Jag gungar fram och tillbaka, blundar och bara känner vinddraget och tyngdlösheten. En känsla av att jag inte är min kropp kommer med den totala avslappning jag här lyckas gå in i. Alla röster är otroligt avlägsna. Erik tar bilder under hela processen. Jag ber om att få komma högre upp och Bena hissar upp mig till max. Blir igånggungad igen. Jag känner att jag vill ha mer fart och tar sats mot Eriks händer. Jag provar på att sträcka fram armen i klassisk superman-pose, det tar ett tag och det stramar men jag klarar det . Vi skrattar och har roligt under hela tiden. Trots att jag förebyggt med toabesök innan krokningen, så har det gått lite tid och jag börjar känna att det trycker på. Detta retar mig något så oerhört, att det faktum att jag är kissnödig ska få avgöra hur länge jag hänger. Jag ignorerar det och vi leker lite till. Erik ligger på golvet och jag intervjuar honom om hans första suspension (dvs min) med digitalkameran, fiktivt som om det var omvända roller. Jag hänger och svingar fram och tillbaka över honom och det hela är väldigt komiskt. Han verkade under hela processen ärligt talat mer skakad än mig men lyckades ändå vara ett fantastiskt stöd, vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom – all cred to him!

Snart är jag så kissnödig att jag inte står ut mer och dessutom börjar kroppens bedövning klinga av och jag börjar känna av krokarna. Jag har varit uppe en halvtimme och hade säkert kunnat hänga en halvtimme till, men ber om att få bli nedfirad. Det känns som om jag ska sjunka rätt igenom bordet när tyngdkraften gör mig medveten om sin existens. Som om jag hade kläder av bly på mig! Jag bli losskopplad och dirigeras till den plats där jag ska ligga och få eftervård. Jag går dit och lägger mig återigen på mage, krokarna tas ut, luften masseras ut och blodet torkas bort. Sen blir jag omplåstrad och får äntligen gå på toa... Klär på mig och sätter mig med Erik och tittar på nästa suspension. Det är med ett lugn i kroppen som jag sitter där och bara smälter de senaste 2 timmarna (vilket jag då inte var medveten om, hade inget tidsbegrepp direkt). Jag känner en känsla av total tillfredsställelse och en känsla av att jag definitivt kommer att göra om detta.

Jag betalar, vi tackar så mycket och går därifrån. Det är inte helt lätt att sätta mig i bilen. Vi åker och köper något att äta med oss hem och konstaterar att vi båda är ganska utmattade. Jag har svårt att hitta en bra ställning att sova i, och att vända på mig är ett otroligt projekt. Känner mig som om överkörd av mindre lastbil ungefär. En känsla som håller i sig ett dygn efter hängningen ungefär. Nu, två dagar efter är jag fortfarande i ett lyckorus och längtar till nästa gång.

Details

submitted by: Anonymous
on: 01 May 2006
in Ritual

Use this link to share:


Artist: Iam%3ABena
Studio: +
Location: Malm%F6+-+Sweden

Comments (0)

add a comment

There are no comments for this entry

Back to Top