• 177,273 / 1,368,736
  • 85 / 7,828
  • 874 / 54,895

Knee suspension - "sakta men säkert börjar jag hissa"

Februari 2005 begav vi oss ned till södra Sverige, närmare bestämt malmö, för att deltaga i Congrete jungle tribes suspension träff (Cherrybusting 2005). Denna träff var i huvudsak inriktad på första gångens hängare, men var naturligtvis öppet för de som tidigare avnjutit tyngdlöshet genom krokar. Jag tillsammans med mina färdkamrater tar oss in till den lokal som träffen kommer att äga rum. Vi möter upp med Iam:Bena, arrangören till suspension träffen, vi hänger av oss vårat bagage och slår oss till ro och vilar efter de 35 milen vi spenderat i bil.
Dröjer inte länge innan man träffar på bekanta ansikten, Iam:Raur och Iam:Hex29A, de möter upp och vi säger "hej, tack för senast" som sig bör då vi träffas kanske en gång per år, möjligen 2 beroende på mässor eller andra arrangemang.

Jag ser mig runt i den väl bekanta lokalen, då jag varit här ett par år innan då min bror Iam:fabian gjorde sin första hängning (6-point suicide om jag inte misstar mig). och ser att Bena står tillsammans med iam: Muffe_Vulnuz och lägger iordning för vad som snart skall förvandlas till smärta och njutning för de flesta i rummet, krokar och nålar. Vi går ner för att erbjuda assistans. Då Bena tittar upp på mig och frågar ifall jag kommer att kunna delta i kroknings momenten, då jag var i mitt (och är fortfarande) nybörjar stadie av min utveckling inom detta område. Plötsligt väldigt nervös men jag informera Bena om mina något limiterad kunskaper. Då han inbjuder till lärande så känner jag mig lite tryggare i det. Så för att starta av "Cherrybusting 2005" lägger sig min bror ner för krokning (Superman).

Detta vimmel av människor som hänger från taket i krokar gör mig otroligt sugen på min egen. Jag hade bestämt mig för en 6-point Knee, då jag varit del i flera stycken, där de som hängt har haft mycket bra upplevelse utav den. Så med bra rekomendationer av denna suspension så skall jag denna dag ge mig i kast att försöka.

Efter många timmar, sista hängningen denna dagen för att vara exakt, så sätter jag mig ned på bordet med benen hängandes nedanför kanten. Hjärtat pumpar i vansinig takt och jag börjar tvivla ifall detta kommer att gå vägen. Muffe rengör mina knän och markerar upp för placeringen av krokarna.
Bena och Muffe närmar sig med varsin krok och böjer sig ner då de tar ett stadigt tag i min hud vid knäna, Bena säger de magiska orden "ta ett djupt andetag...och andas ut".

Nålen sticker till innan kroken följer upp och igenom, Det känns som ett hugg som efterföljs med en svidande spänd känsla. Det gjorde väldigt ont, men dock inte så ont att det inte gick att kontrollera den. Det följande paret gick mycket lättare än det första, mycket för att det första paret krokar är svårast. Jag behöver känna av innan jag vet hur jag skall bete mig runt smärtan och erfara så mycket jag kan utav den. Det sista paret sätts ovanför knäskålen och kändes otroligt jobbigt, det gjorde väldigt ont och jag var mycket nervös efter krokarna var på plats att jag inte skulle kunna komma upp och hänga på grund av de sista krokarna. Efter lite avlastning så ställer jag mig på benen för att kolla hur min kropp mår, förutom att de efterskakande adrenalin ruset fortfarande gjorde sig påmind. Jag ställer mig upp och jag trallade bort i ett lyckorus till riggen.

Jag lägger mig ned på golvet, slår mig till ro och andas i ett par minuter medan Bena riggar fast mina krokar till riggen. Sedan tidigare denna dag så hade jag bestämt mig för att försöka att hissa upp mig själv, detta var något jag tänkte hålla fast vid, dock så ömade mina knän ganska rejält men jag hade föraningar att det kommer att släppa efter jag kommit upp i luften. Så sakta men säkert börjar jag hissa, jag känner hur huden börjar sträcka ut sig och att smärtan blir något mer intensiv, dock långt ifrån outhärdlig.

Det dröjer inte länge innan jag känner att det går väldigt enkelt att hissa, så jag gör mig redo, jag tar ett djupt andetag och börjar snabbt hissa under utblåset. Innan jag hinner förstå det så hänger jag nu uppochner i luften. Jag ger repet över till Bena, första känsla blev ett rent lyckorus, ganska enkelt uttryckt det var roligt. Kändes som man skulle "tappa balansen" vilket låter konstigt men det är precis så som jag upplevde det. Medan jag hänger i min egen värld och njuter av det underbara ruset av att ha "makten" över min egen kropp, spelas en utvald skiva som jag tar med mig när jag hänger. Detta skänker mig mer njutning och frid under min suspension, detta var verkligen en underbar upplevelse.

Efter ca 15-20 minuter känns det som mitt huvud skall exlpodera på grund utav allt blod som samlats i huvudet, så jag bestämmer mig att jag fått ut det jag velat av denna suspension för denna gången. När jag landar på marken känns det som jag plötsligt får en feberattack, samt kraftig huvudvärk. Jag hasar mig bort till "bleeding-out" bordet där min broder står redo för att sköta detta avslutande moment på en underbar resa uppochner. Att ta ut krokarna gick utan problem, med undantag för den sista, när min bror drar ut kroken så skjuts en stråle med blod ut ur hålet. Detta såg ur min synvinkel väldigt humoristiskt ut. Min bror var ganska snabb med att lägga tryck på det efterlämnade hålet för att stoppa blödningen. Detta tog ca 10 minuter innan vi fick bukt på blödningen. Vi la kompress förband och plåstrade de resterande såren.

Avslutningsvis kan jag verkligen rekommendera denna sortens suspension ifall man vill få sig ett gott skratt. Känslan är verkligen överväldigande och kan i mina ögon (naturligtvis individuellt) ses som den enklaste suspension att komma upp i. Kanske inte tillhör kategorin av "maraton suspensions" då man kan hänga väldigt lång tid.

Tack Bena för den underbara upplevelsen och för förtroendet.

//Paindreamer

Details

submitted by: Paindreamer
on: 30 Oct. 2005
in Ritual

Use this link to share:


Artist: Congretejungletribe
Studio: -
Location: Malm%F6.Sverige

Comments (0)

add a comment

There are no comments for this entry

Back to Top