• 41,354 / 1,384,053
  • 22 / 10,285
  • 891 / 54,915

Min första scarifikation, men inte den sista

Första gången jag kom i kontakt med scarification var via en tidning, då funderade jag på hur någon kunde komma på tanken att

över huvudtaget göra något sådant.

Men efter att ha studerat det lite mer, så blev jag mer och mer sugen på att prova på detta "fenomen".

Då fick jag höra att Lucas Zpira skulle komma till sverige.

FAN va coolt tänkte jag, man har ju hört att han skulle vara "bäst" på allt sådant.

Men tyvär så missade jag han första gången han kom hit.

Så det blev en lång väntan på hans nästa besök.

Men nu när han skulle komma tillbaks så var jag snabb med att boka en tid.

Som sagt var, tiden var bokad och nu var det "bara" att tänka ut något snyggt mönster som man ville ha gjort..hmmm..hmmm

Nej, jag tror jag låter Lucas få göra vad han vill istället var nästa tanke.. men någon typ av "tribal" möster ville jag ha,

och gjort på utsidan av vaden.

Sagt och gjort, tiden var inne för att åka till Malmö och träffa denna "gud" som man föreställt sig ( man har ju sett lite

bilder på honom innan, men inte mycket ).

Vi kom till studion ca 2tim för tidigt i hopp om att få se lite av hans utföranden, men det var inte så lätt att se tyvärr.

Nå väl, Nu var det äntligen min tur att få komma in till Lucaz.

Klockan hadde blivit 22 på kvällen och jag var hans sista kund innan han skulle vidare till Köpenhamn.

Jag förklarade för honom att jag överlät mitt ben i hans händer ordagrant.

Han satt och ritade lite olika förslag innan vi kom fram till vad vi båda tyckte om. Det blev en geometrisk formgivning till

slut.

Nu var det dax... Skalpellen skulle fram... Jag blev lite nervös, men inte mycket.. Jag var faktiskt lite förvånad över att

jag inte var nervösare änndå??..

Han frågade om allt var OK för att "köra" ?? "DO IT" sa jag på min knackiga Engelska, och försökte låta helt oberörd i rösten

( fast jag igentligen var lite nervös).

Det första jag kände var en konstig känsla, det gjorde inte ont.... men underligt, på något konstigt sätt??

Det rispade i huden och man kände att knivbladet jobbade sig ner i huden.

Visst, det sved en hel del, men det gjorde fortfarande inte ont.

Det som känndes mest obehagligt var när han drog de "långa" snitten, men sen när han gjort det första "stora" snittet så

skulle han "eftersnitta" lite bara för att komma ner till rätt djup, det gjorde mindre ont.

Efter ett tag så frågade han Buddha ( som har East Street ) efter en sak?? Det såg ut som en huggpipa, fast vassare.

Lucas förklarade att han skulle göra lite "skin removal"

OK tänkte jag, ..det blir nog bra.

Han satte "saken" mot mitt ben och snurrade lite på den, vipps så var där en perfekt cirkel.

Nu tog han skalpellen och skar helt sonika bort skinnet i mitten av cirklen och fortsatte sedan med cirkel nr:2.

OK, I´m done,sa han,och förklarade att han var klar med konstverket. Redan... tänkte jag, och kollade på klockan??

Hela ingreppet hade tagit ca 44-50 min, men jag hade nog drömt mig till sydligare bredgrader eller något, för jag tykte att

det inte hade gått mer än ca 20 min.. max.

När han var klar med scalpellen så torkade han rent med lite sprit och trykte sedan ett papper imot "bilden" och fick ett

avtryck i blod. Det är min lilla hobby sa han. Han samlade på blodiga papper med sina konstverk på ( wierd tycker jag hehe )

men men, det är hans sak.. Sedan förklarade han hur man skulle sköta om sin nya scarification, samtidigt som han virade in

benet i gladpack.

10-12 Dagar skall jag gå om kring med benet invirat i plast och smörja in såret med en salva som jag fick med.

Efter ca 3-4 dagar så började det första "helvetet". Det började nämligen klia som F*N på benet, och man var rätt känslig för

beröring. Det luktade inte heller särskilt gott om benet när jag tog av plasten, tack vara att det inte får någon luft bakom

allt embalage.

Men vill man va fin så.....ja..ni vet resten.

När jag hade haft plasten på i 5 dagar kom jag på att man kunde kolla på apoteket om dom hade något bättre att ha på benet

istället för att vira flera varv med gladpack.

Lösningen blev, först en lagom stor plastbit som precis täkte "såret", sedan tog jag en slags tape som andas (ca 10cm bred)

som man har när man lägger större bandage mm. PERFEKT nu kunde jag röra benet lite bättre samt att det bara blev instängt

över såret. Enda nackdelen var att det gjorde ont när man skulle dra bort tapen.

När det hade gått 6 dagar så var det dax att börja "misshandla" ärret med socker.. Jo ni läste rätt socker..

Lucas berättade att man skulle blanda lika delar vaselin/citron-juice och blanda i lite socker, ungefär som en slippasta och

gnugga såret med det.Det skulle göra såret färskt igen, allt för att ärret skall bli så fint som möjligt..

Den första känslan man fick när man började smörja in benet var att det gjorde ont, men det gjorde det inte.

Det ända som kändes var en svag svidande känsla, men inget direkt obehag.

Nu går man i väntans tider och hoppas på att vädret inte skall pina mig för mycket..

Det är inget roligt att gå med benet invirat i plast när det är 35 grader varmt ute..

Hur det lukter om benet när jag tar av mig plasten kan ni bara gissa er till..

Men när hela såret är läkt och allt är OK så glömmer man nog hur jobbigt det var.

Nu har det gått 2 veckor och plasten är borttagen, jag fuskade lite med tiden, Lucas sa 12 dagar men jag gick bara 10 dagar

med plasten pga jag har ett skitigt jobb och ville låta såret läka lite över helgen innan jag gick till jobbet på Måndagen.

Såret har nu börjat att läka sig fint, men huden runt omkring har tagit en konstig nyans av blå/vit kulör?? hoppas att det

inte är en infektion bara.. Har det inte gett med sig om ett par dagar så får jag nog kolla det med en läkare, men jag tror

bara att det är den syrefattiga miljön huden har haft under all plast.

Så man får låta tiden ha sin gång och låta huden läka sig själv, då löser sig nog allt..

Snart kommer nog Lucas hit igen ( till east street) , då blir det nog ett inplantat i bröstet. När det är gjort så skriver

jag nog ett par rader om det med..

Och när jag har framkallat mina bilder på min scarifikation så skickar jag lite bilder på skapelsen..

Dozer

Details

submitted by: Anonymous
on: 17 Sept. 2002
in Scarification

Use this link to share:


Artist: Lucas+Zpira
Studio: East+Street+Piercing+studio
Location: Malm%F6

Comments (0)

add a comment

There are no comments for this entry

Back to Top