• 41,349 / 1,383,469
  • 22 / 10,323
  • 891 / 54,914

Min första scarification

Till att börja med ska jag väl egentligen utfärda en VARNING här.Scarifications ska naturligtvis inte utföras av lekmän, eftersom detta kan medföra blodförgiftning och andra farliga komplikationer.

Jag och min storebror Matthias är båda två entusiaster av bodymod genren, vi har båda två tatueringar och piercings sedan tidigare.Och vi är båda dagliga besökare här på BME.Men nu var det alltså ett steg längre som jag ville gå, jag ville ha en scarification, en inskuren sådan.

För ungefär en vecka sedan började jag på att fundera över hur smärtsamt det egentligen kunde vara att göra en scarification.Jag och Matthias började förundersökningen på BME, vi letade efter information om hur vi skulle gå till väga för att göra min scarification på egen hand och inte involvera någon studio och därmed betala dyra pengar.Jag kan väl erkänna det att det var snåltarmen i mig som dök upp där.

Vi hittade information om vilka instrument som var lämpade för ändamålet, och olika sätt att sterilisera det instrument som vi valde.Vi letade även efter ett ungefärligt mått på hur djupt man skulle skära, jag ville ju inte att det skulle bli för ytligt.

På eftervård hittade vi lite tips som verkade lite morbida till en början.Dessa tre huvudtips som vi fann var:

*Gnugga in aska i sin scarification (men detta var visst inte att rekommendera)

*"Inkrubbing" men det visade sig vara svårt för en privatperson att få tag i tatueringsfärg.

*Vinäger för att irritera såret och få det att resa sig.

Jag var lite tveksam över dessa alternativ och valde därmed att prata med personalen på Barbarella här i Göteborg, de visste nog bättre än vad jag gjorde iallafall.Hör och häpna!, där fick jag tipset att varje morgon exempelvis under morgonduschen skrapa bort eventuella sårskorpor och sedan strö............SALT! i såret.Hmmm, jag vart lite fundersam.Men jag började förstå att detta alternativ antagligen var bra för att få den effekt på min scarification som jag ville ha.Jag ville ju att den skulle höja sig lite jämfört med den övriga huden.Så detta var alltså ett bra alternativ för att irritera såret och uppmuntra det till att höjas upp.

Så, kvällen den 17 mars var det dags.

Vi hade kokat ett rakblad i en tryck-kokare, och jag hade valt det motivet som jag ville skulle pryda min scarification.Jag hade valt ett relativt enkelt motiv, ett tao tecken som betyder "dig".Jag tänkte börja med det, och om då resultatet blev som önskat skulle jag även rista in tecknen för "mig" och "tillsammans" så att de tillsammans skulle utgöra en vacker trio på min högra vad.

När tryck-kokaren kokat i ungefär tjugo minuter tänkte jag att det borde väl räcka för att sterilisera rakbladet.När pannan svalnat öppnade jag locket, men döm om min förvåning när jag såg att rakbladet skiftat färg.Det såg ut att vara riktigt smutsigt, men jag torkade av det med en bit hushållspapper och ingenting av missfärgningen fördes över.Jag började på att fundera över huruvida rakbladet var sterilt eller ej, men så tänkte jag på vad pappa sagt vissa gånger när han meckat med bilen och med oljiga fingrar tagit sig en rejäl snus: Lite skit rensar kroppen.Sagt och gjort!, jag ritade upp mitt motiv på bullpapper och rakade min högra vad.Sedan applicerade jag dodorant (med mycket alkohol) på det rakade området där min scarification skulle sitta.Jag tryckte därefter bullpappret mot vaden och satte även lite deodorant på den sida som var riktad ut från vaden.Denna procedur medför att det motiv som är ritat på bullpappret överförs till det område som du valt, ett litet tips för att kunna se hur exempelvis en tatuering kommer att se ut på dig.

Klar för drabbning! sade jag till Matthias.

Jag tänkte på att det var en relativt stor risk att ingreppet skulle medföra en hel del blod, så det allra bästa stället att hålla till på var i badrummet där det är enkelt att senare bara spola av golvet ifall det skulle behövas.Jag tog nervöst på mig min latexhandske, flinade lite nervöst och sträckte mig efter rakbladet.

Jag lade de första snitten själv, men upptäckte snabbt att det i princip skulle vara helt omöjligt att komma åt att göra hela motivet på egen hand.Ett annat problem var att få linjerna (som byggde upp mitt motiv) att bli tillräckligt tjocka.Jag ville ju inte att det bara skulle bli några tunna streck i huden som sedan skulle läka ihop och försvinna.Ett sätt för att få ärren att bli tjocka är att skära bort huden där man vill ha ärren, men jag antog att det skulle vara lite väl smärtsamt att skära bort huden på mig själv.Men så kom vi till den slutsatsen att ifall vi lade snitten tätt intill varandra så bör de tillsammans kunna bidra till ett relativt stort ärr och därmed få en vackrare ärrbildnad.

Efter en stund utav självplågeri insåg jag att jag ensam inte kunde komma mycket längre.Det var fysiskt omöjligt att komma åt att göra mer såvida man inte var väldigt akrobatiskt lagd, vilket jag absolut inte är.Jag bad med andra ord Matthias att ta vid, han tog på sig latexhandsken som jag använt mig utav, tittade på det blodiga rakbladet och ett leende spred sig genast över hans läppar.Jag kände på mig att det nog inte var något problem alls för honom att skära i någon annan persons kropp.Jag tog en ihoprullad handduk som kudde och lade mig tillrätta på badrumsgolvet.Matthias började genast med uppenbart nöje arbeta på min vad, det förekom nästan ingen smärta alls.Detta tyckte jag var väldigt underligt, men när man tänker efter så är det nog inte så konstigt egentligen.Med ett så vasst instrument som ett rakblad är så är det inga problem att skära i huden.Men jag hade absolut inte velat göra detta med en kniv!

det förekom lite blod, men inte alls i den utsträckning som jag hade föreställt mig.Det kom precis lagomt med blod för att få bilderna vi tog att se coola ut.

När sedan proceduren var över, lät jag helt enkelt blodet levra sig.Sedan tejpade jag det öppna såret med kirurgtejp.

På morgonen den 18 mars var jag precis som ett litet barn på julafton, jag avlägsnade tejpen och tog mig en mycket noggrand titt på min nygjorda scarification.Ett mästerverk! det såg riktigt bra ut!

nöjd och glad skuttade jag in i duschen där jag gnuggade bort lite hudflagor och sårskorpor (det var inte alls mycket), sen till den roliga biten då.Att strö på saltet.Det här gjorde otroligt mycket mer ont än själva scarification ingreppet.Men jag tror minsann att saltet gjorde susen, det irriterade såret väl och skapade på så sätt en förhöjning på mitt mästervärk, jag var otroligt stolt över mig själv.

Jag har nu bara haft min scarification i två dagar, så jag ska vänta och se hur slutresultatet blir.Blir den då ens hälften så vacker som den är nu så ska jag absolut göra de två andra tecknen.I annat fall ska jag gå till Barbarella och övertala dem att skära upp den igen och eventuellt få lite röd tatueringsfärg ingnuggat i den.

Bilderna då funderar ni väl? jodå, som sagt blev det en hel del bra bilder under den kvällen.Men de är inte framkallade ännu, de är nog klara lagomt tills nästa gång som jag behöver förnya mitt medlemskap här på BME.Ni får allt tålmodigt vänta.

                /MrJaxon

Details

submitted by: Anonymous
on: 22 March 2002
in Scarification

Use this link to share:


Artist: Jag+och+min+storebror
Studio: Hemstudio
Location: G%F6teborg%2FSweden

Comments (0)

add a comment

There are no comments for this entry

Back to Top